Så var det finaldags I Rolls-Royce Women’s Cup 2010 – en turneringsupplaga som kommer att gå till historien som en otroligt jämn och välspelad sådan. När det väl var dags för finalen var förväntningarna höga, men knappast hade en match av den dignitet som sedermera skulle uppvisas väntats

Vissa skulle kanske avfärda pratet om en särskild amerikansk vinnarmentalitet som en skröna skapad av ett gäng jänkare med dålig självkänsla och självinsikt, men de belackarna var inte närvarande vid Rolls-Royce Women’s Cup 2010. Under turneringen slog sig en 18-åring från det regniga Seattle i nordvästra USA in i våra hjärtan. Likheterna med en romersk gallionsslav var slående och självaste Rafael Nadal hade nog känt sig en aning skärrad om han hamnat i ett underläge mot Jacqueline när hon fick den där ökända svarta blicken och lätt framåtlutade gångstilen, som vi lärt oss att känna igen under veckan och som markerar början på en marsch mot en upphämtning. Hon kom till Kristinehamn med ett wild-card i baggaget och påstod att hon skulle bli bäst i världen. Hur många har inte gjort det? tänkte vi nog alla, men allteftersom veckan gick ingöt den unga amerikanskan mer och mer tvivel i oss. Förstaseedade Kalashnikova åkte ut med dunder och brak, efter en match som jag skrev innehöll ”alla de element en god grusmatch ska innehålla”. ”Inklusive 22 kaffekoppar, som jag drack. Jag höll på att få ett nervsammanbrott”, påpekade personen bakom Cakos wild-card, Erik Stenberg med ett obetlabart tonfall som inte går att beskriva i text. Fler kaffekoppar blev det dock säkerligen efter ytterligare fyra tresetare. Clerico föll för Cakos yxa, Arefyeva psyke maldes till småflis och Schaefer hade inte tillräckligt fina dyrkar för att låsa upp Cakos spel. Under veckan gav jag henne epitet som respektlös och psykiskt järnstark – epitet som jag önskar kunde göras mer rättvisande och starka. Hennes förmåga att ta sig ur de partärlägen hon hamnade i skulle ha gjort Ara Abrahamian grön av avund. Problemet för henne var att det fanns en motståndare som var ännu starkare…

Slovakiskan Lenka Wienerova visade också hon att hon besatt en vilja av stål och en förmåga att slingra sig ur underlägen. Med ett spel som påminde om Jacquelines, men med ett mer naturligt grusrörelseschema än sin finalmotståndare var hon den enda i Kristinehamn under Midsommarveckan som besatt medel, kunskap och psyke att knäcka Cako. I semifinalen mot Carmen Klaschka förde hon en undanskymd tillvaro på bana tre när alla betraktade den andra semifinalen på bana två, men skam skulle vi få att vi inte lade ner mer uppmärksamhet på scouting av den tidigare 128-rankade slovakiskan.¹ I finalen såg den goda Lenka ut att gå samma öde till mötes som Cakos tidigare offer, efter vinst av det första setet men förlust i det andra och underläge 1-4 i det tredje, men i denna match var det Cako som fick se en vinst glida ur hennes händer. Wienerova kvitterade, men tvingades ändå att serva för att hålla sig kvar i matchen vid 4-5 och 5-6. I tiebreaket var det dock inget snack och Wienerova släppte endast två poäng till sin motståndare och defilerade mot slutsegern efter ännu en höjdarmatch, som definitivt slåss om titeln tuneringens genom tiderna bästa och visade med vinsten att bästa motmedlet mot Cako är hennes egen medicin. Wienerova abraderade, bildligt talat, ned Cako och spikade slutresultatet till 6-2, 3-6, 7-6.

För första gången under veckan var läktarna rejält välfyllda under den soldränkta Midsommardags- och finaleftermiddagen och publiken behövde knappast gå hem besviken efter lite mindre än tre timmars högoktanig tennismatch. En aning kritiskt var det dock vid ett läge i slutet av första set då Cako föll och såg ut att ha skadat sig. Amerikanskan reste sig dock, tillfälligt, men föll som bekant ändå tillslut. Under prisutdelningen lovordade Sofia Westerdahl från titelsponsorn Rolls-Royce turneringen och dess organisation och delade ut de två nydesignade pokalerna till finalisterna. Hos förloraren, Cako, låg tårarna nära till hands, medan Wienerova uppvisade en resignerad lycka. I och med avslutningen av turneringen i Kristinehamn styr de båda kosan mot den andra stora svenska ITF-turneringen som går av stapeln i Ystad nästa vecka. Arrangörerna i Skåneorten är därmed förvarnade.

Det där med den amerikanska mentaliteten kan kanske i och för sig inte bevisas i och med Cakos framfart i RRWC 2010 (och om så skulle vara fallet är det en sanning med modifikation) – hennes föräldrar är nämligen (nu får ni gärna gissa innan ni läser vidare) – ja, just det – invandrade slovaker. Kanske borde vi tala om den slovakiska modersmjölken i fortsättningen.       

¹ http://www.itftennis.com/womens/players/player.asp?player=100034813

På Midsommardagen 2010 smäller det! Efter två stenhårda, välspelade och ovissa semifinaler, vars utgångar inte fastställdes förrän efter två tretimmarsbrottningsmatcher kunde finalspelarna presenteras. Lenka Wienerova, Slovakien och Jacqueline Cako, USA är namnen på de två finalisterna, som kommer att göra upp om titeln klockan två på Midsommardagen.

Jacqueline Cako (USA) – Anne Schaefer (GER) 6-3, 6-7, 6-3

För en gångs skull hamnade inte amerikanskan Cako i underläge efter första set. En 6-3-vinst i första set är dock ingen slutseger, vilket Cako själv har belyst under veckan och själv under semifinalen fick uppleva. Trots tre matchbollar i andra set lyckades amerikanskan inte ro hem matchen, utan fick snöpligt finna sig i att behöva slåss med Schaefer i ett avgörande set. Där ryckte Cako, efter några jämna game, till en 5-1 ledning och ytterligare tre matchbollar. Tyskan lyckades även här ta sig ur amerikanskans strupgrepp och knaprade in underläget till 5-3. På den sjunde matchbollen tvingades hon dock kapitulera.

Lenka Wienerova (SVK) – Carmen Klaschka (GER) 2-6, 7-6, 6-2

Lenka Wienerova (SVK) [5] – Mona Barthel (GER) [2] 4-6, 6-3, 6-3

Precis som väntat blev den inledande matchen på centrecourten en jämn tillställning. Efter 2h 45min i stekande hetta kunde dock matchen avgöras till den uppumpade slovakiskans fördel. Wienerovas kvartsfinaluppgift var knappast av det lättare slaget. Hennes motståndare, Barthel, visade aldrig några tendenser till att ge Wienerova möjligheten till att ta initiativet i bollarna, som ofta avslutades med antingen en ren vinnare eller ett oprovocerat misstag från den gängliga tyskan, vilket tvingade slovakiskan till att hela tiden vara alert för att inte se sitt eget spel sjunka igenom till dess att det var dags för längre bolldueller – en uppgift den helfokuserade Wienerova klarade galant. Den psykologiska påfrestningen i en match av detta slag där man sällan ges chansen att styra poängen kan få även de största spelarna på fall och det imponerande fokus Wienerova visade upp under matchen var helt klart en avgörande anledning till att hon tillslut kunde stå som vinnare.

Anne Schaefer (GER) – Emma Laine (FIN) 7-6, 6-1

Rolls-Royce Women’s Cup-finalisten från 2008 är tillbaka i Kristinehamn med besked. Den låga rankingen (543) till trots (efter mycket skador) har Schaefer lyckats hitta tillbaka till det flyt som hon hade vid förra besöket i Vänerstaden – ett spel värdigt en spelare av bra mycket högre kaliber – inte minst taktiskt. Mot Emma Laine neutraliserade tyskan sin motståndares energiska och malande grundspel genom omväxlande spinn, höjd över nät och tempo. I sista set var finskan blott en skugga av sig själv och hade svårt att hitta någon som helst rytm.  

Jacqueline Cako (USA) – Tetyana Arefyeva (UKR) 5-7, 6-2, 7-6

Och så stod vi där igen! Efter ytterligare ett tappat förstaset och med en motståndare som onekligen såg ut att vara förberedd för strid och visat upp god moral i första set startade Cako jakten på ännu en upphämtning. 6-2 slutade andra set till amerikanskan, medan det tredje kom att bli mycket tightare. Cako, som fått kämpat med ryggen mot väggen under hela matchen, såg sig återigen hamna i ett till synes hopplöst underläge vid 5-3 och ett break ned. Ännu mer prekärt blev läget när hon vid samma gameställning fick en fördelsboll, tillika matchboll, mot sig i sin egna serve. Arefyeva lyckades här få igång spelet, men blev utmanövrerad efter en osannolik boll där Cako lyckades med konststycket att placera bollen på linje två gånger. Cako redde ut situationen, bröt tillbaka och spelade sig upp till 6-6 och ett tiebreak efter några otroligt välspelade game där kombattanterna tvingade varandra att hitta vinnande slag för att avgöra poängen. Precis som i tidigare matcher verkade det dock som om den, från läktarhåll, populära amerikanskan i det här läget hade käkat upp sin motståndare. I tiebreaket, som till en början var lika jämnt som de föregående gamen gjorde Cako ett ryck till 6-2 där hon förvaltade sin första matchboll mot en plötsligt spänd och konfys ukrainska. I fortsatt likhet med sina tidigare matcher fällde Cakos fysik, bollsnålhet och psykologiska järnstyrka avgörandet i denna match. 

Onsdagen den 23 juni 2010 på Kristinehamns Tennisstadion bjöd på svenskmatcher och ett möte mellan turneringens två tidigare finalister, Anne Schaefer och Reka Luca Jani

I onsdagens åttondelsfinaler vann Jacqueline Cako efter ännu en kämpainsats mot smarta grusspelaren Nicole Clerico, Italien och amerikanskan börjar så smått smyga upp som lite av en favorit till titeln. Frågan vi nu ställer oss om Cako med sin ringa gruserfarenhet och ovana vid påfrestande spel många dagar på raken på denna nivå kan räck enda fram med hjälp av sin entusiasm och kampvilja. I nästa omgång ställs hon mot Sverigedödaren Arefyeva, vilket kan komma att bli en långkörare av bådas envishet och bollsnålhet att döma. En som definitivt har spelat på denna nivå tidigare och varit så högt rankad som 50 i världen och idag gick vidare till kvartsfinal är Emma Laine, som nu ställs inför något så ovanligt som tysk finness i sin kvartsfinal mot Anne Schaefer, finalist i RRWC 2008 och vidare i årets turnering via en övertygande vinst efter bra spel mot ungerska finalditot Jani. Andraseedade Barthel är också, som väntat, vidare och ställs i sin kvartsfinal mot Wienerova, Slovakien. I den fjärde kvartsfinalen ställs Carmen Klaschka mot Valeria Savinykh. Både Wienerova och Savinykh smyger med lite i bakvattnet i färden mot turneringsvinsten och kan mycket väl komma att mötas i en semifinal på den undre halvan.

Matcherna under torsdagen inleds sedvanlig tid klockan 11.15 med Wienerova-Barthel på centrecourten. Enda kvarvarande svenska i turneringen, Hanna Nooni(bilden), Örebro spelar på kvällen semifinal i dubbel på samma bana Under dagen kommer även ungdomsturneringen if SO Open-tour att anordnas, vilket kommer innebära mycket folk på anläggningen under eftermiddagen.

Av tradition (mycket ovetenskapligt antaget) brukar kvartsfinalerna bjuda på det bästa spelet i tennis. Spelarna är varma i kläderna samt börjar känna sig hemmastadda på banorna och runt omkring desamma. Och visst har vi några goda kvalitetskarameller som ligger och väntar på oss till imorgon. Barthel-Wienerova, Laine-Schaefer och Hanna Nooni i semifinal i dubbel låter som ljuv musik – i alla fall i mina tennisöron.